Röstlös...snart.
Jag har snart ingen röst. Det blir värre och värre. Ingen hör knappt vad jag säger. Av en mening så hörs säkert bara något ord. Jag känner mej heller inte sådär jättepigg, lite frusen och ont i halsen. Tur att vi alla på jobbet har gått en kurs i teckenkommunikation så vi kan använda det. Bra att träna och repetera, om inte annat. Jag behöver, eller kan rättare sagt, inte säga något på föräldrarmötet ikväll. Jag ska anteckna lite vad som sägs. Skönt för min hals.
Pojke 2,5 år frågar mej, när jag pratar med honom på morgonen:
- Elina, vad pratar du för språk?
Haha! Ja, där ser ni..barnen förstår inte vad jag säger.
Ja din röst var nästan borta idag, så kan det vara ibland rösten är borta eller orken.. är fortfarande såå tröttis! Flera av våra barn förstår inte heller det här med språk, häromdagen svarade en 4-åringen mig att "näe vi pratar inte svenska hemma vi pratar vanligt"!
KRAM!
hahaha =p
haha barn alltså =)