Första steget
Nu har jag äntligen tagit tag i mej själv och fixat min egna lilla blogg. Tanken har funnits länge, men inte tiden. Skönt att bara få skirva av sej lite då och då, men kommer säkert bli fast i skrivandet för att det är så kul.
Redan i fredags kväll hade jag ångest över att helgen snart är slut. Konstigt men sant. Hinner inte med någonting knappt. Som barn gick tiden och helgen sakta, men nu rinner den i väg. Åren också! Varit en lugn helg med utflyckt till Ikea i Västerås (eftersom vi eskilstunabor inte har en egen). Ullis följde med mej dit och vi handlade lite smågrejer. På hemvägen så hamnade vi såklart bakom en bilist som körde 70 på 90-väg. Enfiligt medans mötande trafik hade tvåfiligt så det gick inte att köra om heller. Såg i spegeln hur kön bara blev längre bakom oss. Så typiskt på den vägen, händer mej jämt!
Framåt kvällen åkte jag och Christian hem till Ullis och Claes och kollade på film " The last king of Scottland". Inte min favorit direkt. Slocknade hemma vid 23, efter ett långt sittade framför aftonbladet.se
Ska ringa till vårdcentralen imorrn och fråga om en tid till mitt knä som är lite trasigt. Haft ont i över tre veckor och det är inte första gången.
Känns lite trist att gå upp klockan 04.40 fem mornar igen!
Men sånt är livet..tyvärr!
Redan i fredags kväll hade jag ångest över att helgen snart är slut. Konstigt men sant. Hinner inte med någonting knappt. Som barn gick tiden och helgen sakta, men nu rinner den i väg. Åren också! Varit en lugn helg med utflyckt till Ikea i Västerås (eftersom vi eskilstunabor inte har en egen). Ullis följde med mej dit och vi handlade lite smågrejer. På hemvägen så hamnade vi såklart bakom en bilist som körde 70 på 90-väg. Enfiligt medans mötande trafik hade tvåfiligt så det gick inte att köra om heller. Såg i spegeln hur kön bara blev längre bakom oss. Så typiskt på den vägen, händer mej jämt!
Framåt kvällen åkte jag och Christian hem till Ullis och Claes och kollade på film " The last king of Scottland". Inte min favorit direkt. Slocknade hemma vid 23, efter ett långt sittade framför aftonbladet.se
Ska ringa till vårdcentralen imorrn och fråga om en tid till mitt knä som är lite trasigt. Haft ont i över tre veckor och det är inte första gången.
Känns lite trist att gå upp klockan 04.40 fem mornar igen!
Men sånt är livet..tyvärr!
Kommentarer
Trackback