Elina Maria Hellberg

När jag var liten, vid den här tiden (23 dec), så åkte alltid pappa, Niklas och jag buss hem till farmor och farfar på Anneviksvägen 22 i Hällby. Vi åkte alltid sådär jättetidigt eftersom pappa var så morgonpigg. Lika så farmor och farfar. Vi traskade vägen upp och Niklas och jag var alltid nervösa för att träffa gamlingarna. Kanske för att vi så sällan träffade dom. "Åh vad stora ni har blivit, ge farmor en kram" Så fick vi en varsin kram som gjorde att vi inte fick luft i några sekunder. Farmor satt alltid i sin fåtölj, farfar i soffan och kollade text-tv (sporten) och pappa i sin fåtölj. Jag och Niklas sprang omkring och kollade på allt i huset. Vi gick ofta ner för den knarrande trappan som ledde ner till källaren. Vi smög alltid och kollade på farfars luftgevär som vi så gärna ville prova, men inte fick. Se men inte röra, alltså. Huset var i gammalt 50- och 60- tal som farfar byggt själv, med en fin hörntomt. Farfar stod ofta i köksfönstret och tittade ut och pratade om vädret. Farmor stod vid spisen och fixade iordning julmaten. Det var alltid dukat på bordet vid vardagsrumsfönstret, samma porslin, samma glas och samma bestick. Varje år. Vi åt oss alltid för mätta för farmor ville att vi skulle äta mera. När vi varit där i ett par timmar så blev vi alltid rastlösa och ville åka hem. Det kändes som en evighet innan vi skulle åka med bussen. Klockan i vardagsrummet var en sån som plingade vid varje hel- och halvtimme. När det plingade tre gånger så var det dags att åka hem.

Jag har många minnen i från farmor och farfars hus. Farfars fina trädgård, som var hans allt, slår allas trädgårdar. Hans odlade allt man kan tänka sej. På somrarna hjälpte vi alltid till att rensa ogräs, vattna och klippa gräsmattan. Vi fick alltid sockerdricka (som fanns i skåpet längst ner bakom dörren i köket), godis som fanns i skänken i vardagsrummet och glass från frysen. Farmor visste precis vad vi ville ha.
Ibland kunde hon komma och viska "Kom Elina! Jag vill visa dej en sak" Så smög vi in i sovrummet och farmor tog fram sin plånbok från byrån och gav pengar. Ibland 100 kr, ibland 500 kr. "Säg inget till farfar, han blir sur då" Jag lovade alltid att hålla hemligheten, men sprang ut till pappa direkt och sa "Titta vad jag fick av farmor!!"
Så farfar visste allt vad farmor försökte smyga med, men brydde sej antagligen inte, för han sa aldrig något om det.

Ibland när speciella datum kommer år efter år kan jag tänka tillbaka. Synd att NI inte får se oss idag. Med oss menar jag mej, Niklas och Daniella. Hur vi ser ut, hur vi har det, vad vi gör...ja allt.

Vila i frid. F&F