Elina Maria Hellberg

Började gå hem från Bea och fick en funderare på vad jag skulle skriva om på bloggen när jag kommit hem. Tänkte på mycket men inget pasade. Sen hände det en sak som gjorde att jag fick fingrarna att glöda ..


Regnet öser ner på söders gator, jag drar upp luvan så mycket jag kan och staplar hem i mina highheels. Egentligen spelar det ingen roll, blöt blir jag och blöt får jag bli. Jag ska bara hem, så vem bryr sej? Jag är nykter, drack en cider och endast vatten hos Bea inom loppet av sex timmar. Glad och nöjd efter sing star och massor av prat drar jag och Lina hem, fast åt olika håll. Tänker att, på"mitt gamla söder" kan inget hända. Går genom Eskilsparken, förbi mitt gamla hus, stöter på ett par snubbar som är för fulla för att gå. Kul för dom tänker jag, inte ett dugg avundsjuk. Jag har inte en aning om att jag snart kommer bli rädd. Går ner mot Café Sylvia, söders hederliga café och pub, och vidare upp mot mej, mot Sveaplan. Regnet vräker ner, jag är hur blöt som helst. Tänker att "snart är jag hemma". En vit bil kör förbi, tvärnitar. "Hey beautiful, I give you ride"...Mmm visst, tänker jag och upp med fingret! Fuck off liksom. Bilen kör vidare och jag hör hur den vänder. Snabbt som attans springer jag så jag nästan, bara nästan springer in på gården. Bilen kommer förbi igen, tvärnitar. "You, beautiful! I give you ride home" Aldrig i livet..hellre dör jag, tänkte jag. Drog upp fingret lite fint igen och sprang in på gården. Safe, I´m safe! Ingen kan komma åt mej nu. Hus överallt och min gård, min säkra gård. När jag väl är inne på gården går jag mot min port, då kommer en bil i full fart. Jag tror aldrig att jag varit så rädd i hela mitt liv. Min gård. MIN gård, inget händer. Den vita bilen kommer i full fart och tvärnitar framför mej och jag vet inte var jag ska ta vägen. Antingen blir jag indragen i bilen eller så fan måste jag skrika på någon. Gubben i bilen säger " Why do you do like this?" och visar fingret. Jag drar luvan mer över huvudet, visar fingret igen och bara går.  Jag ringer till Lina, efter en överrenskommelse. (Innan 4 ringer jag, annars är det något fel). Är hur skraj som helst att han ska åka runt huset och komma fram igen, vilket han inte gör. Lättnad säger jag bara. Trodde att jag var säker i denna lilla stad, men nej då. Det finns alltid ÄCKEL och SVIN!

Nu är jag äntligen hemma. Ska tvätta bort sminket, borsta tänderna och lägga mej i sängen bredvid en sjuk sambo, och hoppas på att jag inte blir smittad. See yah! ;)