Första dagen på mitt nya liv.

Efter en väldigt händelserik vecka med tankar, känslor och allt på en gång vet jag inte var jag ska ta vägen.
Jag har varit så himla inställd på det här. Jag har känt till och från i ett halvår, men inget har hänt....förns nu. När det väl är svart på vitt så blev det jobbigare än vad jag trodde att det skulle bli. Det jag är mest irriterad över är att kommunikationen är noll. Vi kan inte ens prata med varandra. Ska det vara så? En envägskommunikation är inte mycket att hurra över säger jag bara. Tyst som musen. 
   Det är mycket som snurrar i mitt huvud nu och jag vet varken ut eller in. En person som förstår mej så jävla bra nu är Sandra. Jag kommer få uppleva exakt samma sak som hon, så jag kommer veta exakt hur hon har haft det. Redan nu så ger jag tummen ner.  Jag kommer att leva i pest tills jag hittar min egna lägenhet. Jag vill bara här ifrån, jag vill, jag vill. Kan någon ta mej här i från nu. Jag vill inte sätta min fot i den här lägenheten igen..men jag måste. Tyvärr! Endast för katternas skull, jag menar det, endast för deras skull. Dags att börja packa lite grejer och ta mej vidare i livet. Jag är ute på marknaden igen, som en livs levande (?) singel. Det här är första dagen på mitt nya liv. Tack och hej!


Kommentarer
Postat av: Jessica

Modigt av dig att ta steget!

2009-09-05 @ 11:33:31
Postat av: Susanne

Vet inte vad jag ska säga..... men jag håller på dej....du är så duktig och bra... kom till jobbet och känn all vår kärlek till dej....vi gillar dej mkt...jag gillar dej mkt....Sköt om dej och jag är oxå ledsen för din skull....Kram

2009-09-06 @ 10:56:56
Postat av: emelie

gumman, du kan åka till mig. röjja & ha kul.

du vet vart jag finns.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback