Veterinären.

Min lilla Gumma fick åka M3a till veterinären. Hon låg så fint och stilla i buren och sa inte ett ljud. Antingen var det lyx att åka finbil, eller så anade hon att något var på gång. Hos veterinären gick allt bra. Hon fräste lite när hon fick en vaccinationsspruta. (Klämde in det när vi ändå var där) Testerna visade att hon har kristaller i urinet, vilket betyder att hon måste äta specialtorrfoder och äta medicin i sex veckor. Det var ingen lätt match för mamma och mej att få i henne medicinen. Hur ska jag klara det själv imorgonbitti? Stackars min lilla kissemiss. Hon är tokkelig, så hon är inte arg på mej, det känns bra! :)



Pappa och jag var ute vid farmor och farfars grav idag och tittade vid skymningen. Det är sådär kallt och dystert där ute. Helt tyst. Inte en ända själ syndes till. Pappa bodde intill kyrkan och kyrkogården när han var liten. Han berättade att i samma hus fanns affären och i byggnaden bredvid var skolan. Nära till allt. Bra!, tänkte jag. Ingen normallönad människa hade väl råd med en bil på den tiden. Fast farfar hade tydligen en. Pappas gammelfarfar bodde en bit bort. Vi åkte dit och kollade och det lilla röda huset stod kvar. Såg precis ut som han mindes det. Till och med samma växter i rabatten. Då pratar vi ungefär 50 år tillbaka i tiden. Berget som syndes borta vid skogen brann det på när pappa var liten. Han berättade att hans farfar var någon slags brandmästare där och hade varit med och släckt elden.
   Att gamla minnen dyker upp sådär är häftigt, tycker jag. Undrar varför man kommer ihåg vissa saker så detaljrikt från när man var liten. Även fast det har gått 50 år. Var det saker som verkligen berörde en, eller finns dom där bara för att. Jag undrar vad jag kommer att berätta för minnen till mina barn i framtiden. Kommer vi att ta bilen till Viptorp där jag berättar om mitt liv som en liten Elina? Den som lever, får se!



Kommentarer
Postat av: alex

haha ja bilen till viptorp, där har man minnen! ååh, det var så fint och barnvänligt förr i tiden!!

Postat av: Maud

Vad fint du skriver. Jag blev verkligen berörd av texten. Tror som du skrev att man minns det som berör eller sånt man blev rädd för.

2010-09-27 @ 20:44:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback