Tittut.
För trötta för att ens vara kvar i Stockholm länge på kvällen åkte vi hem och kollade på filmen och bilderna vi fick från ultraljudet. Det finns inga ord som beskriver denna häftiga upplevelse. Jag skulle ha kunnat lega där i flera timmar för att bara titta på skärmen. Jättebra barnmorska, som blev överlycklig för att bebisen låg så perfekt för att få dom bästa bilderna. Bebisen har, på varje ultraljud, alltid legat med huvudet neråt och fötterna uppåt. Hoppas han ligger kvar så tills han vill komma ut. Han sparkade, kliade sej i örat, vinkade, greppade tag i foten och drack fostervatten. Väldigt livlig. Det konstiga är att man inte känner alla rörelser. Kickarna känner man ju rejält, men resten då? Det är som att han har hur stort utrymme som helst.
Tittut! Nu har vi tjuvkikat på dej!